2013 Sammanfattning 6A

Det blev en riktigt spännande säsong i 6A 2013 där både toppen- och bottenstriden levde långt in på hösten. Vi tar en titt på hur det slutade och varför:

 

 

 

 

 

Olskroken var storfavoriter inför säsongen och det blev även serieseger när 6A spelats klart. Dock blev det inte den promenadsegern som vissa hade förutspått utan Kroken fick kämpa in i det sista.

 

OIF förstärkte som bekant rejält inför säsongen och egentligen var det bara tre spelare från förra säsongen som konkurrerade om startplatser och som fick speltid, bröderna Hellenäs (Anders och Johan) och Peter Gustafsson. Annars var det bara nytt och de största rubrikerna fick självklart de sex spelarna med mer eller mindre färska meriter från division 2-laget Sävedalen. Med den gruppen fick Kroken en väldig massa rutin från spel i högre divisioner och dessutom en riktigt stabil centrallinje. Mittbacken Pierre Öberg styrde Krokens försvar med lugn och med väldigt få misstag. På innermittfältet klev Jonas Jakobsson och Fredrik Österholm in och bestämde matchtempot och längst fram öste Pascal Kåveryd in mål. Även Tobias Salén tillförde en hel del i backlinjen. De gamla Lundenspelarna Jens Björk och Christian Björklund spelade även en hel del och nye målvakten Johan Blomberg spelade alla matcher och var riktigt stabil.

 

Säsongen började även precis som planerat och efter 9 spelade matcher hade Kroken 8 vinster och 1 oavgjord, 39-6 i målskillnad och det såg ut som de skulle springa iväg med serien redan under våren.

 

Olskroken avslutade dock vårsäsongen med två blytunga förluster på Gamlestadsvallens gräsmatta. Först mot Croatia med 0-4 och i omgången efter mot Götaholm med 0-3. Plötsligt var serieledningen inte så solklart längre och laget saknade även en del av sin stomme på grund av olika anledningar.

 

Efter sommaren blev det tufft direkt med ett Överåsderby mot Gårda BK. Kroken spelade 1-1 efter en bra första halvlek men en andra där laget gick på knäna och bara var ett stolpskott från sin tredje raka förlust. Den negativa spiralen fortsatte och i nästa omgång blev det förlust mot ett Marieholm som hittat formen och plötsligt hade OIF bara tagit en poäng på fyra omgångar!

 

Inget av de andra jagande lagen tog dock riktigt chansen och Olskroken började får tillbaka sin centrallinje och slog bland annat konkurrenten Öjersjö med 2-1 och kopplade greppet igen. Även om OIF förlorade lite överraskande mot Björndammen så föll Öjersjö mot Götaholm och Partille knep poäng mot Gårda.

 

Olskroken avslutade med två storsegrar (9-2 och 7-0) och seriesegern var ett faktum!

 

Laget gjorde mest mål (71) och släppte med god marginal in minst (23) och hade dessutom seriens skyttekung i Pascal Kåveryd (28 mål).

 

Favoriten höll alltså hela vägen även om det var några hinder som behövde undvikas på vägen. Det ska bli riktigt intressant att se vad OIF kan göra i femman.

 

Götaholmarens tips inför säsongen:

 

Real Kroken har favoritskapet och med den här truppen borde laget vinna 6A 2013, dock tror inte Götaholmaren att Kroken kommer att jogga hem serien…

 

Hur rätt blev det?

 

Faktiskt mitt i prick…för en gångs skull.

 

Här kan ni höra vad Olskrokens tränare Kim Pearce sa inför säsongen:

 

 

 

 

 

 

Marieholm såg bra ut inför säsongen och känslan var att de skulle kunna blanda sig i toppstriden. Spelande tränaren Daniel Pereira hade fått behålla nästan hela sin trupp från 2012 (då det blev en tredjeplats) och även adderat några intressanta namn.

 

Efter 6 spelade matcher låg dock laget på en 10:e plats och jagade fortfarande sin första seger! Katastrofen nådde sitt klimax i just den sjätte omgången då laget föll hemma på Lövgärdesplan med hela 2-7 mot Götaholm!

 

Istället för att totalt falla ihop så var detta dock paradoxalt nog vändningen för laget och en svit som skulle räcka hela vägen till en kvalplats påbörjades redan i nästa omgång. Marieholm slog det hittills obesegrade Gårda med 4-0 och radade sedan upp ett par storsegrar av bara farten (bland annat 7-0 mot Somalia och 5-1 mot Partille) och avlutade våren med fyra raka segrar och en målskillnad på 20-2. Trots den fina avslutningen så låg MBoIK sjua inför sommaruppehållet och det var väl ingen som på riktigt trodde att laget skulle ha något med toppen att göra.

 

Det blev bara en poäng i höstpremiären mot Rannebergen men efter det radade laget upp fem raka trepoängare och de bollarna som inte trillat in under säsongsinledningen hittade nu rätt. Både Toni Ceesay och Pereira själv började göra mål och just Pereira gjorde mål i imponerande sex matcher i rad och avgjorde bland annat mötena med Olskroken, Croatia och Götaholm.

 

Eftersom lagen framför började vackla lite så väcktes hoppet hos Marieholm och när laget slog Partille med 4-1 i den näst sista omgången klev laget upp på kvalplatsen och hade plötsligt allt i egna händer. I en direkt avgörande match mot Öjersjö i sista omgången spelade MBoIK 1-1 och tog därmed andraplatsen och kvalplatsen. Inte oväntat var det Daniel Pereira som kvitterade ÖIF:s ledningsmål med 13 minuter kvar. Miraklet var fullbordat och Marieholm förlorade inga fler matcher efter den sjätte omgången utan avslutade med sjuka 15 matcher utan förlust (12 vinster och 3 oavgjorda).

 

Mycket under säsongen kretsade självklart mycket runt spelande tränaren Pereira som dirigerade sitt lag oavsett om han spelade på innermittfältet eller som mittback. Toni Ceesay hade, som hela laget, en lite seg start, men han kom sedan igång och landade på 18 fullträffar. Ceesay har nu gjort imponerande 53 mål på sina tre säsonger i 6A. Anfallskollegan Jimmy-Cannon Nwadinkpa, som vann skytteligan förra säsongen, hade mycket problem med skador men bidrog med 7 fullträffar. Även Blerim Ferati hade en bra säsong där han låg bakom mycket av det offensiva spelet.

 

Inför säsongen satsade självklart Marieholm på serieseger och det kan väl ses som en besvikelse att det misslyckades. Med tanke på hur säsongen började så ska laget dock självklart var både nöjda och extremt stolta över hur det slutade.

 

I skrivande stund har kvalet till femman inte påbörjats. Tre av de fyra lagen i kvalgruppen går dock upp och laget ställs mot Lekstorp, Nol och Styrsö.

 

Götaholmarens tips inför säsongen:

 

Marieholm kommer att vara ett av de 3-4 lagen som slåss om seriesegern!

 

Hur rätt blev det?

 

Det såg länge ut att bli helt fel men det blev lite rätt ändå även om MBoIK egentligen aldrig slogs om seriesegern förrän de sista omgångarna och då var det mest i teorin.

 

Så här sa Marieholms Toni Ceesay med ett par omgångar kvar av säsongen:

 

 

2012 gjorde Öjersjö sin bästa säsong någonsin när laget slutade fyra i 6A. Denna säsongen gjorde laget om bedriften då laget slutade på en tredjeplats. Trots förbättringen är det med största sannolikhet ett väldigt besviket ÖIF som tar ser tillbaka på denna säsongen.

 

Laget värvade bra och gjorde en bra försäsong och när säsongen väl började så satte ÖIF tempot direkt. Derbypremiären mot nykomlingen Partille slutade med en förkrossande 8-1 seger! Efter fem omgångar toppade laget serien med fem raka vinster och 17-2 i målskillnad. ÖIF hade äntligen infriat förväntningarna och blivit det topplaget som många förväntat sig. Tar man sig dock en närmare titt så hade ÖIF ett ganska beskedligt motstånd (sett till hur tabellen slutade) i början av säsongen. Laget mötte de fyra sämst placerade lagen 2013 (Somalia, Partille, Jedinstvo och Rannebergen) och även Björndammen (som de slog i en väldigt tight match med 1-0).

 

Självklart kan inte ÖIF göra annat än att vinna dessa matcher men när det stora testet kom i den sjätte omgången så höll det inte riktigt. Olskroken spände musklerna i en bra division 6-match på Överåsvallen och kunde till slut vinna med 5-2. Detta var början på ett tufft spelschema för ÖIF och en oroväckande svit på fyra raka matcher utan vinst. Croatia blev för svåra på Gamlestadsvallen och sedan blev det en riktigt överkörning hemma på Öjersjö IP när Götaholm kom på besök och vann med hela 6-2. Den fjärde raka förlusten kom efter ännu en tung förlust på Överåsvallen där det blev 1-2 i en jämn match mot Gårda BK.

 

Förlusterna gjorde att laget sjönk i tabellen och efter vårsäsongen låg laget på en fjärdeplats. Oroväckande var också att viktiga anfallaren Marcus Halldin valde att lägga av under våren vilket gjorde att ännu mer ansvar för målproduktionen hamnade på Mikael Nilsson.

 

Precis som när säsongen började radade dock ÖIF upp segrar efter sommaren. ÖIF hade avslutat vårsäsongen med en vinst mot Partille och nu slogs även de andra fyra lagen igen. Fem raka vinster igen och Mikael Nilsson började att ösa in mål samtidigt som även Mikael Kubic hittat målet. I den sista av dessa fem vinster (5-0 mot Jedinstvo) skadade sig dock Nilsson knäet riktigt illa och säsongen var över för klassanfallaren. Riktigt tungt för Nilsson och riktigt tungt för ÖIF.

 

Vinsterna hade dock skickat upp Öjersjö i toppen igen och nu stundade en ödesmatch mot Olskroken. Precis om i vårmötet var Kroken det starkare laget och kunde vinna med 2-1.

 

Öjersjö kämpade vidare och i den skadade Nilssons frånvaro övertalades Marcus Halldin (han var med redan mot Olskroken) att ta ner skorna från hyllan igen. Halldin gav laget behövlig tyngd framåt och han avslutade säsongen med fem mål i de sista sex matcherna.

 

Croatia krossades med 6-1 men sedan blev det en svårsmält förlust mot Götaholm och ett oavgjort resultat i toppmötet med Marieholm.

 

Inför sista omgången var laget bortspelat från kampen om seriesegern men laget hade ändå chans på andraplatsen och därmed kval till femman. Den helt avgörande matchen mot Marieholm slutade dock oavgjord och det gjorde att Marieholm slutade tvåa och Öjersjö fick nöja sig med en tredjeplats.

 

Det är svårt att sätta fingret på exakt varför ÖIF inte nådde hela vägen fram. Defensiven var stabil och laget släppte in näst minst mål i serien (34) och målvakten Alexander Wester hade som vanligt en bra säsong. Fyrbackslinjen med Jonas Corneliuson-Daniel Apell-Fredric Carlsson-Viktor Gustafsson var stundtals riktigt bra och Gustafsson var inte bara bra defensivt utan blev faktiskt lagets näst bäste målskytt med sina 10 mål. Även om många var på straff så är det imponerande av en ytterback.

 

ÖIF förlorade bara stort i två matcher och det var mot Götaholm (2-6) och Olskroken (2-5), annars var det jämna förlustmatcher och känslan är väl att ÖIF saknade det lilla extra som gör att man vinner jämna toppmatcher. Laget tog 27 poäng av 30 möjliga mot seriens fem sämst placerade lag. Mot Olskroken, Marieholm och fyran Götaholm blev det bara 2 poäng av 18 möjliga (två oavgjorda mot MBoIK).

 

Det är svårt att inte leka med tanken på hur det hade sett ut om anfallsduon Halldin och Nilsson hade spelat ihop under hela säsongen. Troligtvis hade de hamnat på liknande siffror som Götaholms anfallspar Daniel Wedberg och Mattias Strömberg (som gjorde 45 mål ihop). Med både Nilsson och Halldin på planen kanske några av de täta förlustmatcherna kunnat förvandlats till vinster.

 

Nu blev det inte så och det finns alltid en massa om och men och kansken när det gäller fotboll. Även om ÖIF är besvikna så gjorde faktiskt laget sin bästa säsong någonsin

 

Götaholmarens tips inför säsongen:

 

ÖIF är enligt Götaholmaren ett topplag som kommer att vara med och slåss om seriesegern! Det återstår att se om bloggen får äta upp detta…igen.

 

Hur rätt blev det?

 

Ett tips som visade sig hålla. Även om det nu inte räckte hela vägen fram så var ÖIF uppe i toppen mest hela säsongen och var ju bara ett mål ifrån en kvalplats till femman.

 

 

 

 

 

 

Götaholm hade en riktigt intressant trupp på gång och känslan var detta kunde bli ett riktigt roligt år.

 

Premiären på Överåsvallen mot blivande seriesegrarna Olskroken fick dock ner Götaholm på jorden ganska snabbt och GBK var aldrig riktigt nära i 0-4 förlusten.

 

Efter detta började dock spelet att stämma och det märktes ganska tydligt att Götaholm hade ett riktigt vasst anfallspar i hemvändande Daniel Wedberg och hans SG-97-kompis Mattias Strömberg. Redan i den andra matchen mot Croatia blev Wedberg tremålsskytt och Strömberg tvåmålskytt i en riktigt skön 6-3 seger.

 

GBK fortsatte att ta poäng och etablerade sig i seriens toppskikt. Det blev 1-1 mot Gårda i en jämn match men storsegrar både mot Marieholm och mot Öjersjö. Dock visade sig ojämnheten när det bara blev 2-2 mot ett Partille som befann sig långt ner i tabellen och sedan en 3-6 förlust borta mot Rannebergen i en match där inget stämde.

 

Offensivt hade Götaholm hittat en bra blandning och ofta startade laget med samma anfall och mittfält. Strömberg och Wedberg längst fram och Abdi Bashir och Shafie Nurani på kanterna. På innermittfältet spelade kaptenen Fredrik “Rasta” Airosto alla matcherna utom en och under våren var det med Nemanja Savovic och under hösten till större delen med PJ Eriksson. Götaholms stora problem under säsongen var att backlinjen nästan aldrig såg likadan ut.

 

Under våren var backlinjen hyfsat intakt och oftast var det formationen Atbin Vali-Per Darolf-Filip Boidache-JK-Larsson som spelade, men när säsongen ska sammanfattas så har Götaholm startat med 12 olika försvarsspelare och spelat med otaliga mittbackspar. Är det någon lagdel som man vill ha intakt under året eller iallafall minimera förändringarna så är det försvaret. Nu blev det istället anfallet och mittfältet som var intakt och försvaret som ändrades hela tiden.

 

Innan sommaruppehållet så besegrades Olskroken hemma på Gamlestadsvallen med 3-0 och hemmalaget hade nu riktigt bra tätkänning trots några plumpar i protokollet under våren. Tyvärr avslutades vårsäsongen med en bitter förlust mot svårspelade Björndammen och Götaholm fick gå till sommarvila på en andraplats men med fem poäng upp till Kroken.

 

Starten på höstsäsongen grusade alla Götaholms förhoppningar om att slåss om seriesegern. Det blev förlust direkt mot Croatia och sedan en krampaktig 1-1 match mot numera nedflyttade Somalia SK. Laget fick dock tillbaka lite av hedern i 3-3 matchen mot Gårda BK där Götaholm ändå visade att de kan spela jämnt med topplagen. Det blev även en hedersam förlust mot formstarka Marieholm och 5-5 i en episk kamp på ett dimmigt Lexby mot Partille. Dock rasade Götaholm i tabellen i samma takt som trepoängarna uteblev.

 

Säsongen 2013 avslutades ändå på ett positivt sätt då laget på sina fyra sista matcher vann tre och spelade en oavgjord. En av vinsterna var dessutom mot ett Öjersjö som slogs i toppen.

 

Sammanfattningsvis så kan det väl sägas att Götaholm spelade jämnt med alla topplagen och lagen på den övre halvan. Mot både ettan Olskroken och tvåan Marieholm blev det en vinst och en förlust. Mot trean Öjersjö tog Götaholm båda mötena. Götaholm har haft svårt för Björndammen och även detta året blev det bara en poäng på två matcher. Gårda, som länge var med i toppen, spelade oavgjort i båda sina möten med GBK.

 

Götaholms problem var helt klart att laget hade svårt att vinna de tabellmässigt “enklare” matcherna. Av 12 poäng mot seriens två sämst placerade lag (Somalia och Partille) så blev det bara 6 poäng (tre oavgjorda matcher och en knapp vinst). Visst blev det två storsegrar mot Jedinstvo men mot både Croatia och Rannebergen blev det en vinst och en förlust.

 

Som Götaholmaren redan varit inne på så påverkade självklart den stora omsättningen i backlinjen Götaholms matcher och det släpptes stundtals in en hel del enkla mål. Självklart är det hela lagets ansvar att försvara och ofta tappades det boll på mitten och i anfallet men en del av tryggheten försvinner när det hela tiden är olika konstellationer i försvaret. Detta är ju dock något som alla lagen i de lägre divisionerna brottas med. Under hösten togs det dessutom väldigt många onödiga gula kort från Götaholms sida vilket ledde till en hel del avstängningar. Laget landade på 59 gula kort och det var bara Somalia som var värre med sina 61 ostskivor.

 

Götaholm hade inför säsongen ett delat ledarskap när det gällde tränarfrågan och det var Görgen “Groggen” Johansson och Silvian “Siki” Kovacevski som skulle dela på ansvaret. Så här i efterhand går det att konstatera att det inte var någon optimal lösning men det är självklart alltid lätt att vara efterklok. Säsongen avslutades med Groggen som ensam huvudtränare då Siki valde att kliva ner. Att samarbetet inte riktigt fungerade påverkade självklart truppen till viss del men de var ju fortfarande spelarna som inte presterade på planen när det gällde.

 

När det gäller spelarna så går det självklart inte att bortse från att Götaholm hade seriens överlägset vassaste anfallspar. Daniel Wedberg slutade på imponerade 26 mål och en andraplats i skytteligan bakom OIF:s Kåveryd. Strömberg blev trea med sina 19 mål och anfallsduon gjorde alltså tillsammans 45 mål! Även om de ofta betedde sig som ett gammalt gift par så fungerade alltså samarbetet riktigt bra då de väldigt ofta även spelade fram varandra till mål. Wedberg levde självklart mycket på sitt djupledsspel men det märktes även att åren i SG utvecklat hans spel. Strömberg rörde sig bra och att han ville ha mycket boll kanske är århundradets underdrift. Hans hårda jobb och fysiska spel satte helt klart motståndarnas försvarare på prov. En underbar kille att ha i sitt lag men han lär inte bli framröstad som seriens mest omtyckta. Strömberg fick iallafall ta hem en kategori: han vann Varningsligan9 gula kort.

 

Både Abdi Bashir och Shafie Nurani gav Götaholm både snabbhet och teknik på sina kanter och duon låg bakom många farligheter. Bashir blev även lagets tredje bästa målskytt på sina 9 fullträffar. När det gäller innermittfältet så var det lite olika bud på vem som skulle spela jämte seriens mest överskattade spelare. För att hitta balans på mitten så var det ofta någon med en fungerande passningsfot och lite snabbare vändningar än en Stenabåt. Till en början spelade Rasta jämte Nemanja Savovic och Nemo gjorde det riktigt bra med sin fina teknik och känsliga fötter. Nemo tog dock en väldigt lång semester och under hösten var det Rastas gamla collegekompis PJ Eriksson som tog rollen. Även om matchformen kanske inte var på topp så visade sig Eriksson vara en stor tillgång med sin väldigt fina vänsterfot och utvecklade spelsinne. Rasta bidrog även med 5 mål framåt även om några var väldigt tveksamma. Två straffmål, ett ytterst suspekt mål efter en liten ryggklättring mot Partille och ett mycket misstänkt offsidemål mot Olskroken ger egentligen bara ett riktigt spelmål. Det kom mot Öjersjö men satt faktiskt som en keps på en gammal gubbe. Det vill säga riktigt snyggt…

 

Försvaret var som sagt Götaholms akilleshäl denna säsongen och det var väldigt snurrigt. Målvakten Aleksandar Vasilic stod dock de flesta matcherna och han gjorde sin klart bästa säsong i Götaholmströjan och svarade för många matchavgörande räddningar. Han har utvecklat sitt spel och kom ut från sin mållinje väldigt bra och avstyrde många frilägen på det sättet. Samtidigt har han blivit jämnare och det är mycket längre mellan misstagen.

 

Filip Boidache var som vanligt väldigt bra men drogs också som vanligt med en hel del skador. Per Darolf missade även han en del matcher men utstrålade som vanligt lugn och tålamod med bollen när han spelade. Mattias Iljin återvände till sin moderklubb under hösten och gjorde det riktigt bra med sin underbara inställning. När Matte nickade in 3-2 mot Öjersjö gjorde han det med livet som insats och fick ett par fina dobbmärken i ansiktet som tack. Shahram Mansouri spelade en hel del mittback i slutet av säsongen och gjorde det riktigt bra och visade att han är ett alternativ där. Kristoffer “Honken” Holmqvist dök upp under säsongen och visade sig vara väldigt nyttig då han i stort sätt spelade på alla positioner.

 

Det ska väl avslutas med att Götaholm trots allt slutade på en fjärdeplats och det är faktiskt lagets bästa placering sedan 2009 då laget blev tvåa.

 

Förhoppningsvis kan klubben behålla denna spelartruppen och bygga vidare och se till att Götaholm håller hela vägen.

 

 

 

 

 

 

När säsongen ska sammanfattas så framgår det ganska tydligt att Björndammen är seriens stabilaste mittenlag. Laget var aldrig i närheten av bottenträsket men var heller aldrig riktigt nära toppen heller.

 

Säsongen började med en 3-3 match mot Marieholm där BBK visade direkt att de kunde spela jämnt med topplagen. Efter detta blev BBK:s vårsäsong ganska upphackad, matchen mot Partille i omgång 2 blev flyttad och spelades inte förrän i augusti. Matchen mot Götaholm i omgång 9 flyttades och spelades istället precis innan sommaruppehållet. Även BBK match mot Gårda i omgång 10 flyttades till hösten.

 

Detta gjorde att BBK under våren hela tiden låg en, två eller ibland tre matcher bakom vissa andra lag, vilket gjorde det väldigt svårt att bedöma hur bra Björndammen årgång 2013 egentligen var?

 

Laget föll iallafall i en väldigt jämn derbymatch mot Öjersjö med 0-1. Det blev en knapp vinst mot Somalia (som en hel del lag hade problem med tidigt i serien) och en stabil 3-0 seger mot Rannebergen. BBK radade även upp sin tredje raka seger under våren då laget slog Jedinstvo med 2-1. BBK var nu ett av de lagen som låg bakom topplagen och lurade.

 

När det riktiga testet kom kunde dock inte BBK stå emot. Olskroken blev för svåra och de kunde vinna med hela 5-1, BBK:s största förlust under 2013.

 

Laget repade dock mod och slog Croatia i omgången efter. Den upphackade vårsäsongen gjorde sig dock påmind efter detta. Efter Croatiamatchen (23/5) spelade inte BBK förrän nästan en månad senare (20/6). Två flyttade matcher och en omgång när laget skulle spelat mot nerlagda Västkusten gjorde att laget fick ett ofrivilligt uppehåll.

 

Innan sommaren föll laget mot Marieholm men avslutade med att besegra Götaholm med 4-3. Laget gick till sommarvila på en sjätteplats men då laget hade ett par matcher mindre spelade så kunde laget faktiskt teoretiskt blanda sig i toppstriden om det blev seger i de uppskjutna matcherna.

 

Hösten började lite märkligt med ett dubbelmöte med Partille då både den uppskjutna vårmatchen och det ordinarie höstmötet sammanföll med bara några dagars mellanrum. Partille kämpade i botten och BBK vann programenligt med 6-0 i den första matchen. Några dagar senare hade dock Partille lärt sig läxan, mot ett kanske lite för självsäkert BBK, och vann returen med 2-1.

 

BBK föll sedan mot både mot Öjersjö och i den flyttade matchen mot Gårda och plötsligt hade laget tre raka förluster och chanserna till en topplacering försvann. Visst besegrades jumbon Somalia med 5-0 men sedan blev det en missräkning när Rannebergen vann med 4-2.

 

Jimmy Palmqvists mannar avslutade dock säsongen 2013 på ett riktigt snyggt sätt. Laget gick obesegrade sina fem sista matcher. Jedinstvo besegrades med 3-0 och sedan rörde BBK till toppstriden med att slå serieledarna Olskroken hemma på Furulund! Säsongen avslutades sedan med två oavgjorda matcher mot Croatia och Götaholm innan Gårda besegrades i lagets sista match. Vinsten gjorde att BBK klev om just Gårda och gick upp på en fjärdeplats.

 

BBK skulle dock ha mött Västkusten i den sista omgången och vilade alltså. Både Gårda och Götaholm hade chansen att skicka ner BBK till en sjätteplats igen. Götaholm gjorde sitt jobb och vann medan Gårda föll mot Rannebergen. Detta gjorde att Götaholm snodde fjärdeplatsen på bättre målskillnad men att BBK ändå slutade femma. Klubbens bästa resultat i 6A sen flytten från 6B inför säsongen 2011.

 

Tränare Jimmy Palmqvist har fått ihop ett lagbygge som spelar väldigt kompakt och ser till att ha spelare på rätt sida bollen. Samtidigt kan de både ställa om i snabba omställningar och stundtals rulla boll. Laget hotade också väldigt ofta på fasta situationer.

 

Mittfältaren Jonas Wassman var väldigt nyttig och blev lagets bäste målskytt med sina 11 mål. BBK fick även in en riktigt duktig och rutinerad målvakt i Marcus Bengtsson även om han missade en hel del matcher under hösten. Framåt ställde som vanligt både Navid Parsa och Rasmus Lihnell till en hel del för motståndarna. Lihnell slutade på sju mål och Parsanio. Både lagkaptenen Tobias Widberg och Christer “Flis” Pettersson har varit stabila oavsett vart på planen de spelat. Försvararen Gustav Ågren har varit riktigt bra i BBK:s backlinje och ofta plockade han bort motståndarnas anfallare. BBK känns för övrigt som ett av de lagen som är minst beroende av enskilda spelare.

 

Det ska tilläggas att Björndammen även tog minst gula kort i serien med sina 26 ostskivor!

 

Götaholmaren har skrivit det innan men skriver det igen. Björndammen känns som ett lag som har kul ihop och som jobbar för varandra. Den kombination räcker ganska långt i division 6.

 

Götaholmarens tips inför säsongen:

 

Känslan är att BBK varken kommer vara inblandade i den absoluta toppen eller den absoluta botten av serien. Ett stabilt mittenlag som helt klart kommer störa de tänkta topplagen och det kommer inte vara många lag som ser fram emot att bege sig till Furulundsplan. Att matchvinnaren Linde lämnade talar dock inte till BBK:s fördel.

 

Hur rätt blev det?

 

Med risk att låta självgod så var det 100% rätt. BBK störde topplagen och tog poäng mot Marieholm och slog Olskroken. Det blev fyra poäng av sex möjliga mot Götaholm. Samtidigt blev det några missräkningar som gjorde att laget inte räckte ändå fram. Det stod dock klart ganska tidigt att laget skulle hamna topp 6.

 

Vi avslutar med att bjuda på mittfältare Wassmans underbara sågning av dagens ungdom:

 

 

 

Gårda, Gårda, Gårda. Nu står vi här igen klockan 02.45 utan ragg och får gå hem själva igen. Alltså ännu en säsong där det inte räckte hela vägen och till slut halkade laget ner hela vägen till en sjätteplats.

 

Det unga Överåslaget hade dock fått in lite välbehövlig rutin inför säsongen i form av lokalfotbollsvagabonden Noah Widmark och Bokedalens gamle anfallare Johan Nilsson. Dessutom blev äntligen kvicke yttermittfältaren Alexande Nylin klar för klubben efter att ha varit på gång de senaste säsongerna.

 

Det var lite snurrigt på tränarfronten redan i början när Vandad Moghadasi lämnade och Tomas Bratt fick ta över, med stöd av Rikard Johansson.

 

Gårda började dock säsongen starkt med vinster mot Jedinstvo och Croatia och oavgjort mot Olskroken och även mot Götaholm efter en sen Viktor Ryberg-kvittering. De oavgjorda resultaten gjorde att laget inte klev upp i toppen direkt men efter fem omgångar låg laget trea och var då fortfarande obesegrade.

 

I den sjunde omgången kom dock det första bakslaget när Marieholm påbörjade sin 15 matcher långa svit utan förluster med att slå Gårda med 4-0. Gårda kom dock snabbt över den förlusten och tog tre raka segrar efter det. Partille kördes över med 6-2, toppkonkurrenten Öjersjö besegrades med 2-1 hemma på Överåsvallen och mot Rannebergen blev det 4-0. Laget var med i toppen igen, särskilt som Olskroken var inne i en liten svacka. I den sista matchen innan sommaren skulle “bara” ett Jedinstvo på den nedre halvan besegras men Överåslaget föll med 0-1 och gick till sommarvila på en tredjeplats (samma poäng som Götaholm men sämre målskillnad) och fem poäng efter Olskroken.

 

Höstsäsongen började med ett rykande Överåsderby mot just Olskroken. Det slutade 1-1 efter att lagen haft varsin halvlek där Gårda tryckte på i den andra och bara var ett rungande stolpskott från Anton Walberg från tre poäng.

 

Gårda bet sig kvar i toppen och det såg ut att bli ett race mellan fyra lag. Olskroken, Gårda och Öjersjö och dessutom formstarka Marieholm. Gårda slog planenligt Croatia och vann även den uppskjutna matchen mot svårspelade Björndammen efter en sen vändning.

 

Början på slutet till Gårdas titelrace kom i 3-3 matchen mot Götaholm där Gårda hade behövt tre pinnar. Visst blev det en enkel vinst i matchen efter mot Somalia med 5-0 men det skulle visa sig vara lagets sista seger 2013. Marieholm blev för starka och kunde vinna med 4-2Lövgärdesplan och i matchen efter kom ett nytt bakslag när det blev 3-3 mot ett Partille som kämpade i botten av tabellen.

 

Laget fick dock en ny chans då det var dags för ännu ett toppmöte, denna gången mot Öjersjö. Ett blekt Gårda föll dock med 1-4 och där rök även chansen till en kvalplats. Av bara farten blev det förluster mot Björndammen (som fick revansch då BBK vände 0-2 till 3-2 sista halvtimmen) och i sista omgången mot Rannebergen. Detta gjorde att både BBK och Götaholm slutade före Gårda och laget slutade alltså 6:a. Även om laget slogs i toppen nästan hela säsongen så ljuger aldrig en sluttabell.

 

Gårda hade chansen efter sommaruppehållet men vann inga matcher mot toppkonkurrenterna och då går det sällan hela vägen.

 

Defensiven under våren såg riktigt stabil ut och fyrbackslinjen med Anton Walberg-Noah Widmark-Alexander Bergman-Viktor Ryberg var en av seriens bästa. Just Walberg var riktigt pigg och bra i sin offensiv, vilket gjorde att han landade på fem mål.

 

På mitten låg Josef La Carrubba och städade framför egen backlinje och framför honom härjade Christopher Bratt och under våren Martin Jacobson. Framåt handlade det om trion Alexander Nylin (9 mål), Sebastian Fernberg (8 mål) och Johan Nilsson (7 mål). Mawuli Gokah lämnade efter sommaren men istället kom Sebastian Bengtsson.

 

Roberto Cattaneo vaktade målet under våren och under hösten stod ofta den gamle Bokedalen-målisen Nicklas Jungevad.

 

Frågan är då hur det kom sig att Gårda inte höll hela vägen? Särskilt då laget stundtals spelade riktigt fin fotboll. Avsaknaden av en riktigt målfarlig anfallare kanske är en anledning. Visst kan målskyttet spridas ut och Gårda gjorde ändå de femte mest målglada laget i serien. Alla lag mår dock bra av att ha en spelare som landar på 15-20 mål på en säsong. Särskilt i de täta toppmatcherna är det skönt att ha en riktig måltjuv. Ingen Gårdaspelare kom över 10 fullträffar utan Nylin blev bäst med sina 9.

 

Möjligen var truppen för tunn och under hösten när avstängningarna och skadorna börjar komma så höll det inte riktigt. Sen finns det väl även en myt om att Gårda inte klarar pressen när det väl gäller. Huruvida den myten är sann eller inte vet inte Götaholmaren, men det är nog lätt att de tankarna dyker upp hos Gårdaspelarna själva och blir en självuppfyllande profetia.

 

Både Tomas Bratt och Rikard “Stekarn” Johansson lämnar Gårda och förhoppningsvis kan klubben hitta bra ersättare på tränarsidan till nästa säsong samtidigt behålla sin fina trupp.

 

Götaholmarens tips inför säsongen:

 

Övre halvan, men i nuläget är det 4-5 lag som känns starkare.

 

Hur rätt blev det?

 

Såg väl länge ut som Götaholmaren hade underskattat Gårda och skulle få äta upp det här tipset men när säsongen nu sammanfattas så var det ju 5 lag som var bättre och då stämde ju tipset.

 

Gårda ska även ha beröm för sin underbara Facebook-sida med sköna spelarpresentationer och underbara topp-3 listor! Har även kanske seriens bästa fik på sina hemmamatcher?

 

Så här sa Gårdas Josef La Carrubba en bit in på höstsäsongen:

 

 

 

 

 

 

6A brukar alltid bjuda på överraskningar och Croatia var säsongens stora 2013. Tyvärr var det en väldigt negativ överraskning och säsongen blev ett enda långt misslyckande.

 

Klubben hade värvat tillbaka stora delar av den truppen som gjorde Croatia till ett topplag både 2010 och 2011. 2012-års 8:e placering var glömd och klubben hade siktet inställt på ett återtåg till division 5, som man åkte ur 2009.

 

Efter en riktigt fin försäsong med många segrar och mycket mål så var förväntningarna höga. Redan i premiären blev det dock en missräkning då det bara blev 3-3 mot nykomlingarna Somalia. I säsongens andra match blev det 3-6 mot Götaholm och i matchen efter 1-3 mot Gårda BK. Efter fyra spelade matcher hade Croatia bara tagit två poäng (det blev 2-2 mot Marieholm i fjärde omgången). Känslan är att Croatias säsong förstördes redan där och att laget aldrig riktigt återhämtade sig.

 

Visst kom första vinsten i femte omgången mot Partille och laget spelade upp sig under våren. Det blev vinster mot Öjersjö, Rannebergen, och laget gav även Olskroken sin första förlust för säsongen. Dessa vinster blandades dock med förluster mot Jedinstvo och Björndammen och även om laget fick revansch mot Somalia (vinst 3-1) i sista matchen för våren så låg ändå laget på en femteplats inför sommaruppehållet, åtta poäng efter Olskroken.

 

Det skulle visa sig att Croatia aldrig nådde högre än femteplatsen. Visst blev det vinst direkt mot Götaholm efter sommaren men sedan radade laget upp fyra raka förluster med bland annat storförluster mot både Gårda (2-8) och Öjersjö (1-6). Det känns väl som en underdrift att säga att Croatia inte riktigt var i balans. Laget tog tio röda kort under säsongen och Fitim Aliu själv tog fyra av dessa. Laget fick iallafall en vinst mot Rannebergen men det var efter att matchen avbrutits vid ställningen 3-3 efter att RIF dragit på sig sitt fjärde röda kort i matchen.

 

Under slutet av säsongen tränade inte ens laget och i sista matchen blev det 0-7 mot serievinnarna Olskroken. Laget slutade alltså på en sjundeplats med åtta poäng upp till sjätteplatsen och hela tjugo poäng upp till Kroken.

 

På pappret hade Croatia ett kanonlag men laget hade inte förmågan att riktigt hitta tillbaka efter den svaga starten eller att ta chansen efter sommaren när laget faktiskt hade lite häng på toppen. Under hösten kändes det väl mest som laget gav upp och ville att säsongen skulle ta slut och de tio röda korten hjälper ju självklart inte. Problemet kanske låg i att få de många individuellt skickliga spelarna att spela som ett lag.

 

I det namnkunniga laget var det väl få spelare som kan se tillbaka på säsongen och vara nöjda. Anfallaren Mikail Sepahi landade iallafall på 15 fullträffar.

 

Götaholmarens tips inför säsongen:

 

Croatia kommer att vara ett topplag, och får laget allt att stämma så kan det räcka hela vägen.

 

Hur rätt blev det?

 

Fel, fel, fel. Laget fick inte mycket alls att stämma och var aldrig i närheten av toppen.

 

 

 

 

 

 

Klubben har rastat igenom seriesystemet de senaste säsongerna och nu dök alltså RIF upp i 6A efter att åkt ur 5A förra året.

 

RIF fick en riktigt bra start på säsongen när Västkusten slogs med hela 9-1 i premiären men eftersom VBK drog sig ur så kom det resultatet att plockas bort. Det var dock en positiv start för laget som vann derbyt mot Marieholm (1-0) och även mot 2-1 mot Partille. Då Västkusten inte dragit sig ur ännu toppade RIF serien tillsammans med Öjersjö efter tre omgångar.

 

När lagen möttes i den fjärde omgången blev det dock början på en tung period för Rannebergen. ÖIF vann med 4-0 och efter det blev det bara ett poäng på de följande fem matcherna och RIF rasade i tabellen. Det blev i och för sig vinst mot Götaholm med 6-3 men där visade sig också både de bästa och sämsta sidorna av RIF 2013. Med en man mindre spelade laget stundtals ut Götaholm med en snabb och teknisk fotboll. Samtidigt var det väldigt dålig uppförande från många RIF-spelare och det röda kortet i början av matchen kom efter ett slag i bakhuvudet på en Götaholmsspelare.

 

Fotbollsmässigt föll laget mot Gårda med 4-0 innan uppehållet och fick spendera sommaren på en niondeplats. Hösten började med 3-3 i derbyt mot Marieholm men sedan blev det lite tungt med 0-0 mot Partille och 0-4 mot Öjersjö. Laget tappade kontakten med den övre halvan men var samtidigt aldrig inblandade i bottenstriden. Det blev faktiskt en del poäng under hösten och laget radade upp tre raka segrar mot Björndammen, Somalia och Jedinstvo. Olskroken blev för svåra och laget föll med 0-4 innan det var dags för nästa tråkighet.

 

Matchen mot Croatia fick avbrytas med kvarten kvar och ställningen 3-3RIF tog sitt fjärde röda kort. Förbundet gav i efterhand Croatia segern med 3-0.

 

RIF slutade serien med tio röda kort (mest i serien tillsammans med Croatia) och av dessa tio röda var nio direkta röda kort. Laget tog dessutom 56 gula kort och om Götaholmarens noteringar stämmer så hade RIF över 20 avstängningar under säsongen och då är inte datumavstängningarna för de grova röda korten medräknade.

 

Säsongen avslutades med en 1-5 förlust mot Götaholm (där RIF skötte sig utmärkt) och en 2-1 vinst mot Gårda.

 

Rannebergen slutade på en åttondeplats (samma poäng som Croatia men med sämre målskillnad).

 

I sina bästa stunder spelade RIF en bländade och teknisk fotboll men det går ändå inte att bortse från de tråkiga stunderna när säsongen ska sammanfattas. Tyvärr hände det alltför många gånger denna säsongen att spelare (absolut inte alla, men alldeles för många) i RIF visade ett uppträdande som absolut inte hör hemma på en fotbollsplan. Det riktigt frustrerande i hela situationen är ju självklart att det handlar om duktiga och utvecklingsbara fotbollsspelare som tyvärr fokuserar på fel saker.

 

Götaholmaren hoppas verkligen att Rannebergen som förening kan lösa detta och komma tillbaka nästa säsong med fokus på rätt saker och ett mognare lag.

 

Om vi återgår till det fotbollsmässiga så kan det väl sägas att laget saknade en riktig målskytt. Sean Mian lämnade för Partille IF (i division 4) efter sommaren men då hade redan Louay Halabi återvänt till klubben efter en sväng i Jonsered. Halabi kom upp i 6 mål och blev på det lagets bästa målskytt. Laget i stort hade problem med målskyttet och gjorde bara 30 mål (tredje sämst i serien). Defensivt var det hyfsat stabilt och laget hamnade precis i mitten när det gällde insläppta mål. Målvakten Robin Turpeinen hade en bra säsong mellan stolparna.

 

Götaholmarens tips inför säsongen:

 

På sikt har RIF alla förutsättningar att slå sig in som ett topplag i 6A och börja resan tillbaka upp i seriesystemet men i år blir det en mittenplacering.

 

Hur rätt blev det?

 

Det stämde väl ganska bra.

 

 

 

 

 

 

Nykomligen Jedinstvo gjorde det som behövdes för att säkra fortsatt spel i 6A och laget var egentligen aldrig indraget i den absoluta bottenstriden.

 

Det blev förlust i premiären mot Gårda men sedan plockade laget lite poäng här och där. 1-1 mot Marieholm följdes upp och en 3-0 seger över Partille. Det blev några jobbiga uddamålsförluster men även några poäng till när det blev oavgjort mot både Somalia och Rannebergen.

 

Laget fortsatte att blanda och ge och det blev en fin seger över Croatia där Anel Maslo blev stor hjälte då han gjorde alla fyra målen! I matchen efter föll laget med hela 1-7 mot Götaholm innan det blev en överraskande 1-0 vinst mot Gårda i sista matchen innan uppehållet.

 

Med 12 poäng under våren låg Jedinstvo på en åttondeplats och laget hade lagt en hel del poäng mellan sig och bottenlagen.

 

Det var dock stora förändringar i truppen under säsongen och bland annat lämnade både duktige anfallaren Maslo (som blev laget bäste målskytt på 7 mål) och viktige mittfältaren och kaptenen Enes Paljevic för FC Bosona efter sommaren. Dessutom spelade lagets bästa målskytt förra säsongen, Matheus Aprim (26 mål), bara sporadiskt i början av säsongen och Richard Amidani (15 mål 2012) spelade knappt alls under hösten.

 

Jedinstvo fick en ganska tung höst och laget vann bara två matcher (mot Partille och Croatia) och förlorade sju matcher och några ganska stort dessutom (6-0 mot Marieholm, 5-0 mot Öjersjö). Cevdet Kirdis (som missade våren pga av studier utomlands) och Nemanja Vucevic var dock några av ljusglimtarna och Vucevic avslutade säsongen med ett hattrick mot Götaholm, även om det blev förlust 3-6.

 

Annars var väl målskyttet ett stort problem för Jedinstvo och laget gjorde bara 26 mål framåt.

 

Den fina poängskörden under våren gjorde dock att Jedinstvo aldrig behövde oroa sig för bottenstriden och laget höll sig kvar med ganska god marginal.

 

Götaholmarens tips inför säsongen:

 

Med sin fina offensiv kommer laget säkert att hålla sig kvar men den övre halvan känns för starka. Kommer hålla sig ifrån nedflyttningsstriden men troligtvis sluta på den nedre halvan av tabellen.

 

Hur rätt blev det?

 

Ännu ett tips som satt helt ok. Inte i närheten av den övre halvan men inte heller inblandade i bottenstriden. Sen kanske det inte var just den “fina offensiven” som löste det nya kontraktet.

 

 

 

 

 

 

Nykomlingarna Partille IF SC bestod av en blandning av rutinerade gamla rävar med meriter från division 3 och 4-spel med alliansföreningen Partille IF och en hel del yngre killar som inte riktigt slagit sig in där.

 

Götaholmaren var lite oroad över den lite väl lugna inställningen till träningar och försäsong men lugnades av lagets ansikte utåt, Jonatan Borg (numera Bergek), i en intervju inför säsongen. Borg var inte orolig att laget skulle vara för dåligt tränade eller ha problem att hålla sig kvar.

 

När säsongen väl drog igång så visade det sig att bloggen till en början iallafall skulle få rätt i sina farhågor. Partille gick på en riktig mina i premiären då det blev förlust med hela 1-8 mot ett taggat Öjersjö! Det var fortsatt tungt i inledningen och efter fem omgångar hade laget noll poäng och 2-20 i målskillnad. Den första poängen kom dock i nästa omgång då det blev 2-2 mot GötaholmGamlestadsvallen.

 

Partille hade dock inte mycket att säga till om mot varken Gårda (2-6) eller Marieholm (1-5) men vann den livsviktiga matchen mot Somalia och fick lite andrum. Eftersom Västkusten drog sig ur var det bara ett lag till som skulle ryka och det stod väl klart ganska tidigt att det skulle bli en kamp mellan de båda nykomlingarna Partille och Somalia.

 

Efter vårsäsongen hade Partille parkerat på sistaplatsen men bara en poäng bakom Somalia och dessutom med en match mindre spelad.

 

De stora problemet under våren var väl den tunna truppen i kombination med en hel skador och ofta hade laget bara en eller två avbytare.

 

Hösten började med en riktig smäll mot Björndammen (0-6) men laget fick revansch bara några dagar senare när vårsäsongens uppskjutna match mot BBK skulle spelas. Det blev vinst med 2-1 och laget tog en viktig trepoängare och klev förbi SSK.

 

Laget hade även fått in lite nytt blod med bland annat Pontus Bauman och Eric Svensson. Det blev även poäng i nästa omgång mot Rannebergen (0-0) och pressen hamnade nu på Somalia som blev det jagande laget. Partille låg dock bara två poäng före och levde lite farligt då det blev några förluster och innan det kom en mycket viktig trepoängare mot Croatia. Det blev även poäng i nästa omgång i en galen match mot Götaholm där Partille vände 2-4 till 5-4 sista kvarten bara för att åka på en kvittering i sista minuten.

 

Partille fortsatte sin poängsvit och snuvade Gårda på viktiga poäng i toppstriden när lagen spelade 3-3. Somalia sprattlade dock till och svarade med att slå Jedinstvo.

 

Partille föll mot Marieholm i sin näst sista match men det var Somalia som var piskade att ta poäng mot Olskroken för att ha en chans i den sista omgången. Det blev förlust med 2-9 för SSK och Partille hade löst nytt kontrakt.

 

I det betydelselösa mötet med just Somalia i den sista omgången blev det en fin 5-0 seger.

 

Partille höll sig kvar men det blev nog lite mer spännande än laget hade räknat med. Inledningen på säsongen var riktigt tuff men det kändes som laget spelade upp sig under hösten.

 

Blandningen mellan de rutinerade rävarna och de yngre förmågorna funkade bra. 90-tals killarna Marcus Kreivi (född 1993), Linus Hammo (född 1994) och Kristoffer Lundin (född 1993) gav laget fart framåt och trion gjorde 11 mål framåt med Kreivi som lagets bäst målskytt på 5 mål. Rutinerade Mathias Osterloh låg bakom en hel del av offensiven med 4 mål och 6 assist. Eric Svensson och Pontus Bauman som anslöt efter sommaren drog också sina strån till stacken men fyra mål var.

 

I försvaret var det Jonas Thorsén som stod för kontinuiteten då han startade alla 20 matcherna på sin högerbacksplats. På innermittfältet spelade Daniel Thorsén alla matcher utom en och Mattias Janebrink spelade alla matcher men dök upp lite överallt på planen.

 

Partille hade dessutom något så ovanligt som två bra målvakter i Martin Persson och Daniel Sandelin.

 

Götaholmarens tips inför säsongen:

 

Partille har rutinen och kompetensen att hålla sig kvar i 6A, men med tanke på hur de andra lagen har satsat så tror Götaholmaren att det blir svårt att nå målsättningen topp 6. En placering lite under mitten alltså…

 

Hur rätt blev det?

 

Nja, att de skulle hamna på den undre halvan stämde ju men Götaholmaren trodde ju inte de skulle kämpa för sin överlevnad så långt in på hösten.

 

Detta hade Partilles Jonatan Bergek att säga inför säsongen:

 

 

 

 

 

 

Nykomlingen Somalia fick alltså lämna 6A redan efter en säsong och när säsongen ska sammanfattas så går det väl konstatera att laget helt enkelt inte höll.

 

Det började dock ganska hyfsat och det blev 3-3 i premiären mot Croatia och många lag hade problem med lagets höga och aggressiva press och många positionsbyten. Både Götaholm och Björndammen var illa ute även om det blev förlust för SSK i båda de matcherna. Även Gårda hade problem men kunde vinna med matchens enda mål.

 

I lagets sjätte match kom dock den första segern då Rannebergen besegrades med 2-1 och i matchen efter blev det poäng igen efter 0-0 mot Jedinstvo.

 

Efter några fina matcher avslutades dock våren med fyra raka förluster och bland annat två 0-7 matcher mot Marieholm och Olskroken och även en tung förlust mot bottenkonkurrenten Partille.

 

SSK gick ändå till sommarvila på rätt sida nedflyttningsstrecket, en poäng för Partille.

 

Hösten började jobbigt med 1-6 mot Öjersjö men sedan blev det en poäng mot Götaholm (1-1) innan eländet fortsatte med två 0-5 förluster mot Björndammen och Gårda.

 

Det blev ett race mellan Somalia och Partille där SSK aldrig riktigt kunde svara när de väl hamnat efter. Det blev visserligen en 4-1 vinst mot Jedinstvo men sedan var laget piskade att ta poäng mot något av topplagen Marieholm eller Olskroken. Det blev 0-4 mot MBoIK och när laget blev pulveriserade av Kroken med 2-9 var livet i 6A slut. Den potentiellt helt avgörande matchen mot Partille i sista omgången blev betydelselös och SSK föll med 0-5.

 

SSK höll som sagt helt inte även om laget hade en hel del individuellt duktiga spelare. Anfallaren Cabdiqani Suleyman var dock alldeles för ensam i målproduktionen. Suleyman gjorde 8 mål och den enda andre SSK-spelaren som gjorde två mål eller fler var Omar Mohammed som slutade på tre mål.

 

Det hjälpte självklart inte heller att laget tog flest gula kort i hela serien med sina 61.

 

Somalia får helt enkelt ta nya tag i sjuan nästa år.

 

Götaholmarens tips inför säsongen:

 

Götaholmaren tror inte att Somalia SK kommer att spela i 6A nästa säsong, och det är inte för att laget vinner 6A.

 

Hur rätt blev det?

 

SSK kommer inte spela 6A nästa år…och det var inte för att de vann 6A.

 

 

 

 

 

 

Tyvärr så var Västkusten tvungna att dra sig ur under våren då klubben inte kunde lösa den ekonomiska biten. Så här i efterhand fanns väl tecknen redan under försäsongen med ett par inställda matcher på grund av spelarbrist och även rapporter om dålig uppslutning på träningarna.

 

Rent fotbollsmässigt så var det dock ingen total katastrof och VBK slog både Jedinstvo och Partille och även om de skulle varit inblandade i bottenstriden så hade de haft en hyfsad chans att hålla sig på rätt sida strecket.

 

Nästa alla spelare i VBK kommer dock att fortsätta sin karriär i 6D-laget Lundby.

 

Götaholmarens tips inför säsongen:

 

Tyvärr tar 6A-äventyret slut för VBK denna gången. Laget kommer att åka ut…

 

Hur rätt blev det?

 

Det blev ju rätt att 6A-äventyret tog slut, även om det inte riktigt var på det sättet Götaholmaren tänkte…

Leave a Reply


*