Götaholm 2010

Nu är det ungefär en vecka sedan säsongen 2010 i division 6A tog slut för Götaholms BK. För att få ett ordentligt avslut tänkte Götaholmaren att sammanfatta säsongen, och fundera lite på varför det gick som det gick…

Till en början kan man konstatera att denna säsong var ett riktigt bottennapp, “säsongen som Gud glömde“, “säsongen från helvetet” eller helt enkelt bara en skitsäsong.

Efter att största rivalerna Utbynäs vunnit serien 2009 hade Götaholm siktet inställt på att göra USK sällskap i femman. Trots förlusten av 2009-års bästa spelare, evighetsmaskinen Tom Berntsson (Kortedala), stabile vänsterbacken Pontus Svedberg (Utbynäs) och målfarligeRikard Larsson (flytt) kändes truppen stark inför säsongen. Försäsongen hade varit bra trots snökaos och avsaknaden av planer att träna på.

Trots att vårsäsongen avslutades med att Gårda krossades med 9-0 hemma på Gamlestadsvallen var det ett Götaholm som inte var i närheten av det topplag som man trodde att man var. 4 vinster, 6 förluster och 1 oavgjort. Detta gjorde att GBK återfanns på den nedre halvan.

Det var dock en del positiva tongångar inför hösten då Götaholm ofta är starka då serien har vänt. 2009 gick man obesegrade hela hösten, vilket gjorde att man knep andraplatsen. Dessa förhoppningar grusades dock rejält när hösten inleddes med fyra raka uddamålsförluster. Samtidigt började lagen på den nedre halvan att vinna matcher och plötsligt fanns risken attGötaholm skulle behöva spela division 7! Laget tog sig dock samman och avslutade med att gå obesegrade de fem sista omgångarna (3 vinster och 2 oavgjorda) och visade stundtals att GBK kan spela riktigt fin och framgångsrik anfallsfotboll. Detta gjorde att GBK slutade på en sjunde plats, 6 poäng före Fadini som åkte ut och 19 poäng efter Bergum som vann. 6A denna säsong var dock väldigt jämn då det bara var 10 poäng mellan Fadini (som åkte ur) och Gårda som knep fjärdeplatsen. Alltså 8 lag inom dessa 10 poäng…

Ska man kolla lite på statistik så gjorde GBK fjärde mest mål (56) och släppte även in fjärde minst (41) och hade ganska logiskt den fjärde bästa målskillnaden (+15). Så målproduktionen var det egentligen inget fel på och inte heller försvarsspelet. Problemet var väl att målen kom i felmatcher. Av Götaholms 10 förluster var 9 av dessa med uddamålet! Bara bottennappet (0-3) mot Elisedal var undantaget. När man väl vann var det stora siffror (9-0, 7-3, 4-0, 5-0). Under alla mina år som fotbollspelare (och det börjar bli en del nu) har jag aldrig varit med om en säsong med så många tunga förluster. Många av dessa förluster kom också de sista fem minuterna…

Otur vill man inte skylla på. Det handlade om oförmåga att avgöra matcher som stod och vägde, eller matcher där GBK hade spelövertaget. Den berömda säcken knöts aldrig åt. Mot topplagen var det bara Bergum som slog GBK båda gångerna (självklar med uddamålet, sent inslaget). MotCroatia vann lagen varsin match och mot Bokedalen förlorade Götaholm en och spelade en oavgjord. Ganska typiskt för Götaholms säsong var att man förlorade båda mötena mot bottenlagen Västkusten och Elisedal

Vad är det mer som gjorde att det gick som det gick. En tanke är att många inte riktigt var införstådda med vad som krävs för att vinna serien. Det räcker ju inte med att man säger att man siktar på att vinna. Vissa trodde nog att det skulle gå lättare.

Att Götaholm nästan aldrig kunde spela med samma startelva två matcher i rad är en annan orsak. De 60 gula korten man drog på sig kanske har med det att göra ;-). Vissa spelare prioriterar annat, jobb kan man oftast inte påverka men annat kan man påverka. Dessa val får man väl respektera då vi ändå spelar ganska långt ner i seriesystemet. Det rimmar dock lite illa med satsningen att vinna serien. Kollar man på Götaholms träningsstatistik är det bara 5 spelare som hamnar över 80% närvaro. Ska man få ihop en hel startelva så ligger de sista spelarna i den startelvan på runt 60%…

Att hitta rätt spelare på rätt plats är också svårt. Många spelare flyttades runt på många olika positioner innan man hittade rätt. Spelsystemet spelar också in, säsongen började med 4-4-2 men i slutet spelades det mer 4-2-3-1, vilket fungerade bra. Just detta kan ju tyckas vara tränarstabens fel, men det är viktigt att komma ihåg att det ändå i slutänden är spelarna som kliver ut och spelar matcherna…

Så, detta sagt om detta skämt till säsong. Nya tag 2011!

En lite roligare sammanfattning kommer dock här:

SÄSONGENS MÅL:

Bland alla fullträffar är det en som biter sig kvar, i Götaholms 5-0 kross av Olskroken gjordeFredrik “Freddan” Petersson 3-0 målet. Efter att ha drivit över halva planen avlossade han bössan utanför straffområdet och bollen smet in under ribban. En hedersomnämning tillfaller dockMattias Iljin och hans kanonvolley i b-lagsmatchen borta mot Stenkullen…

SÄSONGENS MÅLKUNG:

Med 15 mål i a-laget och 11 i b-laget tar han båda skytteligorna. Mannen, myten, legenden…Daniel Wedberg. Börjar han bara springa INNAN passningen slås kan han nog göra det dubbla ;-)

SÄSONGENS Mr. 100%

Götaholm hade fem straffar denna säsong, alla gick i mål. Fredrik “Rasta” Airosto var den som låg bakom detta 100%-iga straffskytte. Hedersomnämnning dock till Alexander Berg, en match från start = ett mål…

SÄSONGENS NYFÖRVÄRV:

Han tacklade (så folk flög till höger och vänster), han blev utvisad (flera gånger), han gjorde mål, han missade straffar, han kvaddade sin bil, han blev av ned både plånbok och mobil, han sågs på stan med folk i röda byxor. Martin “Ljungan” Ljungdahl förgyllde en annars trist säsong. Dessutom drog han med sig Johan Torsholm. Testa mig!

SÄSONGENS MISS:

Livsviktig match mot Fadini, inlägg från Wedberg, öppet mål från en halvmeter, ingen bevakning. Nicken går…ÖVER! Ett fysiskt konststycke då Fredrik “Rasta” Airosto i stort sett var INNE i målet när han nickade…

SÄSONGENS BYXOR:

Röda förstås…

SÄSONGENS SKADEBENÄGNA:

En hård fight mellan den långe dansken och Helmut. Segern går dock till Viktor Thomassensom lyckades med att bland annat skada sig under: uppvärming, kvadraten OCH teknikcirkeln…

Leave a Reply


*