2012 Sammanfattning 6A

Att 6A väcker känslor är det ingen tvekan om och säsongen 2012 var inget undantag! Dramatiken var det inte heller något fel på. Serien levde hela vägen till den sista omgången då det till slut avgjordes vilka lag som skulle lämna 6A, uppåt och neråt.
Här kommer nu den ultimata sammanfattningen av 6A säsongen 2012 och vi börjar uppifrån:
Nykomlingar 2011 och ett topplag direkt, men då föll det på dåligt skötta övergångspapper och poängavdrag efter seriens slut. 2012 var det inget som kunde hindra UAFC från att sluta som seriesegrare, även om Lekstorp gav dem en fight till mållinjen.
UAFC:s försäsong sa inte så mycket och laget förlorade faktiskt sin premiärmatch motMarieholm med 1-2. Efter den förlusten blev det dock 8 raka vinster, många av dessa målrika och stabila. Bland annat blev det 5-2 mot Kroken6-2 mot Björndammen och 5-1 mot Öjersjö.
Självklart gjorde detta att UAFC parkerade i toppen. Innan sommaruppehållet var det dock dags för toppmötet med Lekstorp och då kom den andra förlusten för säsongen efter en svidande 0-1förlust på Bergsjövallen.
UAFC satte dock högsta tempo direkt när höstsäsongen drog igång och fick revansch motMarieholm direkt (2-1) och radade sedan upp fem raka vinster till. Även om det blev WO-vinster mot båda bottenlagen.
LIF hade tappat lite poäng och plötsligt var det United Africa som satt i förarsätet.
Den 23 omgången kunde serien har avgjorts när Lekstorp föll mot Öjersjö men helt oväntat förlorade även United Africa då Gårda blev för svåra.
LIF och UAFC följdes åt och vi vet alla hur det slutade i den sista avgörande matchen. Efter över 100 minuters dramatik med fem mål, tolv gula kort och två röda kort stod UAFC som vinnare.
Det är inget snack om att United Africa var värdiga vinnare av 6A. En blandning av stabilt försvarspel (ofta med en trebackslinje) och väldigt effektiv och attraktiv offensiv. Stort bollinnehav och mycket rull inom laget men samtidigt en hel del offensiva spelare som kunde bryta mönstret och utmana och skapa chanser. Calvin Okafor (9 mål), Charles Chibuike (7 mål) och Saidi Ishola (6 mål) låg bakom mycket av det offensiva. Dessutom hjälpte mittfältsgeneralen Tersoo Tyoer till med sina 8 fullträffar. Förra året hade laget seriens kanske bästa målvakt i Solomon Kunle Akotun och tomrummet kändes stort när han lämnade. UAFChittade dock riktigt bra ersättare i Okotie Robo som bland annat stod för några tokräddningar i de sista avgörande minuterna av seriefinalen.
Bara att gratulera United Africa till en fin säsong och önska dem lycka till i femman nästa år.
Götaholmarens tips inför säsongen:
Svårtippat med tanke på den dåliga kollen på nyförvärv. Känns dock inte lika tunga som förra säsongen. Kommer vara med på övre halvan men når inte hela vägen.
Hur rätt blev det?
Nja, helt klart en liten underskattning från bloggens sida även om tipset om övre halvan självklart blev rätt. UAFC känns väl som ett lag som inte direkt toppar formen under försäsongen.
Gråbolaget visade direkt på försäsongen att de skulle vara att räkna med. Träningsmatcherna vanns och ofta var det med övertygande siffror. Dessutom tog sig Lekstorp hela vägen till finalen i Östra Cupen efter att besegrat bland annat GunnilseRannebergen och SemberijaLIF-hybrisen var total och vissa spelare tog ut seriesegern redan i detta läget.
När serien väl började visade dock Lekstorp att det inte bara var snack utan även en hel del verkstad. LIF satte ett högt tempo direkt och imponerade med sex vinster och två oavgjorda på sina åtta första matcher!
När vårsäsongen var slut hade LIF bara förlorat en match (mot Gårda) och laget ledde serien. En stark defensiv var en stor anledning och laget höll nollan i sju av elva vårmatcher och släppte bara in sex mål. Även om våren avslutades med två 1-0 vinster (mot United Africa ochGötaholm) så bjöd även LIF på två 5-0 vinster och en 6-0 seger.
LIF:s trupp var redan en av de bredaste i serien men under sommaren värvade LIF inte mindre än fem riktigt bra spelare: Niklas Drott, Richard Hagström, Niklas Söderberg, Martin Ljungdahl och Noah Widmark. Konkurrensen höjdes ännu mer även om både Widmark ochLjungdahl av olika anledningar inte spelade så mycket.
Hösten utvecklades till ett tvålagsrace mellan Lekstorp och United Africa där det haltande spelschemat gjorde att UAFC ofta ledde med antagligen en eller fyra poäng beroende på om LIFspelat (och vunnit) sin hängmatch eller inte. Den helt avgörande seriefinalen höll som sagt på att förstöras när LIF föll mot Öjersjö men UAFC förlorade mot Gårda i samma omgång och det blev en drömfinal i sista omgången.
Ett frustrerande slut för LIF som släppte två mål i den första halvleken och sedan inte kunde utnyttja sitt övertag i den andra halvleken även om det var nära.
LIF blev ett topplag tack vare en väl utförd spelidé som utnyttjade truppens styrkor. Helt klart seriens bästa försvar med stabila mittbackarna Johan Hedström och Danny Höglund (även om han missade mycket av våren pga av skador) framför seriens kanske bästa målvakt Emil Syrén. Laget höll nollan i hälften av sina matcher och släppte bara in 16 mål på 20 matcher.
Framåt var faktiskt LIF det fjärde målrikaste laget med 52 gjorda mål även om det blev sju målsnåla uddamålssegrar. Ska ett lag vara med hela vägen så gäller det att hitta sätt att vinna och med en så stabil defensiv så räcker det att göra ett eller två mål för att vinna. Dessa mål kom ofta på snabba omställningar eller fasta situationer.
Snacket om att LIF spelar tråkig fotboll köper inte Götaholmaren alls. Självklart har alla rätt till sin åsikt men i bloggens ögon går fotboll ut på att vinna matcher. Fotboll handlar inte bara om att göra mål utan också om att inte släppa in mål. I ärlighetens namn så tror Götaholmaren att de flesta hellre spelar i ett topplag som vinner matcher än i ett mittengäng som spelar snyggt men förlorar…
Var det en spelare som stod ut lite extra hos LIF så var det mittfältaren Marcus Johansson som gått från en kortmaskin till en målfarlig tvåvägsmittfältare. Johansson gjorde 11 mål och åtskilliga assist och var en stor anledning att LIF slogs i toppen hela säsongen. Det ska väl tilläggas att han även fick 10 ostskivor och ett rött.
Götaholmaren är övertygad att LIF hade klarat sig riktigt bra i femman med detta laget.
Götaholmarens tips inför säsongen:
 
Götaholmaren blir inte förvånad om LIF står som seriesegrare när säsongen 2012 är över…
 
Hur rätt blev det?
 
En tokräddning från UAFC:s Okotie Robo i 103:e minuten från att ha rätt…
Marieholm är ett av de mer svårscoutade lagen i serien och lagets försäsong gav inte så mycket kött på benen. Laget imponerade dock direkt när de blivande seriesegrarna United Africabesegrade i premiären.
Offensivt var det självklart inga problem och förutom stabila runt-20-mål-per-säsong Toni Ceesay så blommade även Jimmy-Cannon Nwadinkpa ut ordentligt som målskytt då han vann skytteligan på 21 fullträffar.
När laget har en bra dag så är det få lag som står emot men toppduon LIF och UAFC satte ett sådant högt poängtempo att Marieholm inte kunde hänga med till slut. Ojämnheten under våren tog till slut knäcken på Marieholm4-1 mot Västkusten följdes upp av 1-2 mot Kroken, som följdes upp av en 5-1 kross av Björndammen, men i matchen efter blev det 2-3 mot Croatia. Ni fattar själva…
Marieholm låg bakom och smög under hösten men fick aldrig någon riktig kontakt. Laget förlorade faktiskt bara en match under hösten (mot United Africa) men lagen före tappade inte tillräckligt med poäng.
Offensiven var som sagt riktigt vass. 85 mål på 20 matcher ger ett snitt på över fyra mål per match. Förutom Nwadinkpa och Ceesay så hjälpte även Milad Mehrbeheshti och Leandro Pinto till (båda 9 mål). Till hösten kom rutinerade Daniel Pereira direkt från Lärje-Angered i division 3 och stärkte laget ännu mer.
Defensivt var det faktiskt också bra. 29 insläppta på 20 matcher och bara UAFC och LIF var bättre. Problemet var ju att många av dessa 29 mål kom i “fel” matcher vilket ledde till fyraförluster (tre av dessa med uddamålet) och då hjälper det ju föga med vinster som 12-0, 9-07-3och 8-1.
Götaholmarens tips inför säsongen:
Någonstans i mitten, troligtvis på den övre halvan.
 
Hur rätt blev det?
 
Hyfsat rätt, lite underskattning från Götaholmarens sida.
 
ÖIF såg riktigt intressanta ut inför säsongen. En stabil försäsong, ny tränare, och dessutom ett gäng intressanta nyförvärv som stärkte en redan stabil trupp.
Dock var det något som inte riktigt stämde för ÖjersjöGötaholmaren var på plats i premiären då laget föll i en frustrerande match mot derbyrivalerna Björndammen. Det blev även förlust i den andra matchen då Croatia vann med 3-2.
Laget spelade upp sig och vann två matcher men sen blev det fyra raka förluster motGötaholm och de tre topplagen. ÖIF var plötsligt tillbaka i 2011-års mardröm med bottenkänning och bara två vinster på de åtta första matcherna.
Something is rotten in the state of Denmark som den gode Shakespeare skrev.
Plötsligt började dock Öjersjö att vinna matcher igen och laget avslutade våren med två vinster och formen fortsatte när hösten drog igång. Plötsligt var ÖIF ett av seriens formstarkaste lag och hade fem raka vinster och laget började också att klättra i tabellen.
Under hösten lämnade tränare Fernando Ruiz laget och så här i efterhand verkar det som det aldrig riktigt klickade mellan den nye tränaren och ÖIF:s spelartrupp.
Öjersjö avslutade serien starkt och slog bland annat Lekstorp, spelade lika mot Marieholm och krossade Västkusten med 10-2!
Mikael Nilsson (17 mål) och Marcus Halldin (12 mål) bildade seriens näst farligaste anfallspar efter Marieholms Nwadinkpa och Ceesay.
Nyförvärven (Henrik KrookDaniel Apell och Anton Petersson) hittade till slut balansen med den tidigare stommen (Pierre HögbergJimmy Åsell och Viktor Gustafsson).
Höstens fina form gjorde alltså att laget knep en fjärdeplats, klubbens bästa placering på ett bra tag.
Götaholmarens tips inför säsongen:
Götaholmaren gör inte om misstaget att tippa ÖIF som seriesegrare men någon katastrofsäsong a la 2011 lär laget inte göra. Känns dock som detta kan räcka en ganska bra bit upp i tabellen!
Hur rätt blev det?
Götaholmaren ger sig själv ganska bra betyg på den gissningen även om “en ganska bra bit upp i tabellen” är ganska luddigt.
Gårda BK är lite av 6A:s Leksands IF (en jämförelse som säkert glädjer vissa Gårdaspelare) då klubbens återtåg till högre divisioner kommit av sig lite. Laget förblir en gåta, en svårknäckt gåta.
Försäsongen gav intrycket av att nu skulle äntligen Gårda vara ett topplag! Målen rasslade in och lag från högre serier spelades ut efter noter. Croatias Alexander Nylin verkade klar för klubben och tillsammans med Simon La Verghetta skulle de sätta skräck i seriens ytterbackar!
Var det äntligen Gårdas år?
När serien drog igång så var dock Nylin tillbaka i Croatia och Gårda föll tillbaka i sin ojämnhet.Gårda blandade och gav, en 4-1 förlust mot Öjersjö följdes upp av en 6-0 kross mot Götaholm, men bara några omgångar senare föll de själva med 0-6 mot Marieholm.
Gårdas högstanivå är riktigt hög, särskilt när alla tongivande spelare är med. Offensiven var riktigt fin med La Verghetta (16 mål), Sebastian Fernberg och Sebastian Gokah (båda 9 mål). Även Mawuli Gokah låg bakom mycket framåt. Defensivt var det inte heller dåligt medAlexander Bergman och Christopher Bratt i spetsen.
Det visade sig dock att allt inte stod helt rätt till på tränarsidan och Staffan Lindblom lämnade laget under säsongen. Assisterande tränaren Rikard Johansson tog över ansvaret och hoppade samtidigt in målet.
Möjligen påverkade detta strul vid sidan av planen den unga Gårda-truppen.
Efter våren låg laget på en sjundeplats mer än tio poäng efter ettan. Hösten bjöd på en del finaGårda-ögonblick  och laget vann sina sju första höstmatcher (även om vinsten mot Bokedalenändrades till en förlust då Fernberg spelat när han skulle varit avstängd). Formtoppen kröntes av en seger mot de blivande vinnarna United Africa och Gårda var plötsligt uppe på en fjärdeplats.
Ojämnheten och motivationsbristen visade sig dock i slutet då det bland annat blev 1-8 motMarieholm och 0-2 mot Västkusten (som gjorde att VBK höll sig kvar).
Som sagt har Gårda en väldigt hög högstanivå och när Gårda är i form och spelarna på humör så är det seriens  roligaste och bästa lag. Samtidigt har laget en låg lägstanivå och självklart vinner man ingen serie med sådana ojämna prestationer.
Får Gårda en tränare som kan styra upp det hela lite mer så kan det bli riktigt intressant.
Götaholmaren tips inför säsongen:
Kommer absolut att vara ett topplag!
Hur rätt blev det?
Nope. Gårda var inte alls något topplag även om de spelade som ett då och då.
Björdammen klarade sig kvar i 6A 2011 på det berömda håret. Inför seriestarten 2012 verkade det som BBK var bättre rustade och försäsongen såg stabil ut. Tränarna César de Melo ochJohan Rehm hade fått ordning på laget och nygamle Anton Linde öste in mål på försäsongen och var med och gjorde mål direkt i premiärvinsten mot Öjersjö.
BBK spelade ett stabilt försvarsspel med många duktiga huvudspelare och sedan ställde laget ofta om snabbt på Linde och Rasmus Lihnell. Detta fungerade bra mot många lag även om det blev tre raka förluster under våren mot seriens tre topplag. Vårsäsongen avslutades dock med fyra förlustfria matcher (två vinster och två oavgjorda) och BBK parkerade säkert mitt i tabellen.
Björndammen fortsatte att spela bra under höst. Visst blev det förluster igen mot topp-trelagen och det rann väl iväg lite mot Marieholm (3-7) men laget vann en hel del matcher och krossade bland annat Croatia med 9-1 i näst sista omgången.
Bakåt var det stabilt med Ivan de MeloYadollah Navaian-Ghasemi och Andreas Jansson i målet. Duktige Tobias Widberg tog klivet upp på mittfältet och offensivt fick Linde ochRasmus Lihnell hjälp av Navid Parsa och Ivan Boberg Jovanovic (båda 6 mål var).
BBK gjorde helt klart en godkänd säsong och var inte i närheten av bottenstriden.
Götaholmarens tips inför säsongen:
BBK känns helt enkelt stabilare och kommer troligtvis att undvika bottenstriden detta året. Dock känns det som laget fortfarande har en bit kvar innan de kan ta sig till den absoluta toppen.
Mittenlag, som stundtals kan ställa till det för topplagen.
Hur rätt blev det?
Ja, det blev nästan helt korrekt!
Krokens förberedelser inför säsongen 2012 var väl inte helt optimala. Skyttekungen Jonas Söderström var skadad (och spelade knappt något på hela säsongen) och försäsongsmatcherna var resultatmässigt usla. Efter fyra raka förluster utan några gjorda mål blev det iofs vinst i sista matchen mot Lindholmen med 2-1 men båda målen gjordes av en spelare som bara provade och han spelade inget mer i OIF.
Plötsligt fiskade dock Olskroken upp två gamla Väster-spelare, Marcus Andreasson ochMartin Hernefors och Johan “Såsen” Hellenäs verkade ha hittat Kanon-Kens gamla fotbollsskor på vinden.
Starten blev inte så lysande för Kroken även om det blev några ströpäng i början. Efter några omgångar kom dock laget igång och både Andreasson och Såsen började hitta målet. Marieholmbesegrades med 2-1, Västkusten med 7-2 och Croatia med hela 9-1! Laget klättrade upp på säker mark och var väl aldrig inblandade i bottenstriden.
Höstsäsongen lär väl inte gå till historien som Krokens bästa och det blev lite problem framåt dåAndreasson flyttade och Johan Hellenäs var långtidsskadad. Mittbacken Peter Gustafssonflyttade upp i anfallet och slutet på 6 fullträffar. I mittförsvaret dock duktige Lee Brustad upp och bildade ett stabilt mittlås med Anders Hellenäs.
Kroken tog de segrar som behövdes under hösten för att hålla nedflyttningsstrecket på bekvämt avstånd även om det bland annat blev en jobbig 0-9 förlust mot Marieholm. Laget avslutade fint med att gå obesegrade de tre sista omgångarna.
Efter sin tredje säsong i 6A har OIF etablerat sig som ett stabilt mittenlag med en femte-, en sjätte-, och en sjundeplats.
Framtida förändringar i truppen kan självklart skicka laget både närmare toppen eller närmare botten. Götaholmaren har dock en känsla av att Olskroken har det ganska bra och är nöjda med livet som mittenlag i division 6.
Götaholmarens tips inför säsongen:
Kommer vara inblandade i bottenstriden och lär nog få slåss med näbbar och klor för att hålla sig kvar…
Hur rätt blev det?
Kroken klarade sig betydligt bättre än Götaholmaren förutspådde efter den jobbiga försäsongen.
Croatia gör sin sämsta säsong sen de trillade ner till 6A och troligtvis sin sämsta placering på väldigt, väldigt länge.
Olyckskorparna kraxade redan innan serien började och rykten hördes om att laget skulle lägga ner och ett gäng duktiga spelare lämnade klubben. Sen vände det plötsligt och hemsidan presenterade nyförvärv på löpande band. Fortfarande var det dock väldigt snurrigt då vissa nyförvärv lämnade direkt och ingen visste riktigt vart laget stod.
I premiären mot Bokedalen var det två utropstecken från start. Alexander Nylin, som spelat och tränat med Gårda hela försäsongen, var med på planen. Den andra överraskningen var att tränaren Dragan Prorokovic (50+) var med. Dessutom hade laget inga avbytare när domaren blåste igång.
Croatia förlorade mot Bokedalen i premiären men sen lyckades laget vinna en hel del matcher under våren även om det verkade svårt att få ihop folk och en del spelare med många år på nacken dök upp.
Ofta var det trion NylinBoris Lesic och Henok Berhane som fixade poängen åt Croatia. Bland annat besegrades ÖjersjöGårda och Marieholm. Mot alla odds var faktiskt Croatia och nosade precis bakom topplagen. Efter vårsäsongen hade Croatia tagit 19 poäng och parkerat på en femteplats.
Under sommaren försvann dock Nylin till Rannebergen och där tappade Croatia en matchvinnare. Dessutom missade Boris Lesic en hel del matcher.
Croatias höstform var helt enkelt usel, sämst av alla lagen i 6A. När serien var färdigspelad hade laget bara tagit en ynka poäng (3-3 mot Götaholm) under hela hösten och laget sjönk självklart i tabellen.
Nu ska det väl tilläggas att det var en hel del uddamålsförluster i jämna matcher men det rann även iväg i vissa. 1-6 mot Gårda och hela 1-9 mot Björndammen i sista matchen.
Helt klart en misslyckad säsong för Croatia men klubben och tränare Dragan Prorokovic ska ändå ha en eloge för att laget ställde upp i alla matcher även när det var svårt att få ihop spelare.
Götaholmarens tips inför säsongen:
Kan slå alla lag när bästa laget spelar men det känns inte som de kan vara på topp en hel säsong. Kan säkert vara med i närheten av toppen ett tag men lär inte räcka hela vägen. Spelartruppen känns väldigt flytande och det kan bli en jobbig säsong för Croatia. Götaholmaren tror på en mittenplacering. Vem vet, kanske det plötsligt dyker upp ett gäng nyförvärv?
Hur rätt blev det?
Känns väl som Götaholmaren prickade in det ganska bra här…
Götaholm hade en riktigt jobbig och frustrerande säsong. En turbulent försäsong med mycket fokus på annat än det som händer på fotbollsplanen. Nästan en hel backlinje försvann och när säsongen väl drog igång var det med en tunn trupp. Försäsongen var ändå hyfsad och några intressanta nyförvärv hade dykt upp.
Det blev vinst i premiären mot Västkusten och laget spelade ihop en del poäng i början. Det blev vinster mot Öjersjö och Bokedalen. Det ganska unga laget föll dock tungt mot Gårda BK med0-6 och sedan blev det tre förluster till mot topp-lagen även om Götaholm stod upp riktigt bra i alla dessa tre matcher.
Våren räddades upp av en seger mot Västkusten i den sista matchen innan sommaruppehållet och Götaholm fick lite luft ner till det jobbiga nerflyttningsstrecket. Precis innan sommaren lyckades Götaholm även förstärka med försvararen Per Darolf från Virgo som gav rutin och lugn till backlinjen.
Även hösten blev dock jobbig för Götaholm. Det offensiva spelet var ofta bra, fram till de avgörande lägena då chanserna ofta missades. I defensiven var det ofta tvärt om och motståndarna fick lätta mål. Med enkel matematik så vinner man inga matcher om man missar sina chanser och släpper in billiga mål…
Det blev iallafall några poäng under hösten, en riktigt fin vändning mot Croatia från 0-3 till 3-3och i matchen efter en 3-0 vinst mot BokedalenAbdi Bashir började äntligen hitta målformen och två nya spelare hade dykt upp efter sommaren, mittfältaren Daniel Gustafsson och försvararen David Olsson. Precis vad Götaholm behövde både på och utanför planen.
Avslutningen blev dock jobbig med fem förluster, varav fyra uddamålsförluster. Götaholmspelade dock jämna matcher mot alla tre topplagen och var ytterst nära att förstöra Lekstorpssäsong innan den sista omgången. Trots en misslyckad säsong så var det ändå skönt att få ett kvitto på att Götaholm i sina bästa stunder inte är så långt från topplagen.
Det är svårt att sätta fingret på exakt vad som gick snett men självklart spelar den tunna truppen in till viss del. Vissa spelare kom och gick lite som de vill och det håller ju självklart inte heller. Hösten var dock bättre, både matchmässigt och träningsmässigt och nyförvärven DarolfOlssonoch Gustafsson höjde helt klart laget.
Bland spelarna var mittbacken Filip Boidache helt klart Götaholms starkast lysande stjärna.Shafie Nurani blir bara bättre och bättre på mitten och har blivit den spelmotor som klubben letat efter sen Tom Berndtson lämnade GötaholmBashir hittade alltså till slut målet och slutade på 13 mål och Tobias Petersson hjälpte till med fem fullträffar. Annars var det bland annat just målskyttet som Götaholm föll på. Götaholm var ett av de lagen som hade minst antal olika målskyttar och bara fyra spelare som gjorde över två mål!
Det fanns dock positiva ögonblick under denna säsongen och Götaholmaren lyfter gärna fram en av de yngre spelarna, nämligen John-Kevin LarssonJ-K visade en underbar inställning både på och utanför planen och har utvecklats åt rätt håll hela säsongen. Ett föredöme för de andra unga killarna.
Sen måste även 6A:s starkaste spelare nämnas, Shahram Mansouri. Trots sin lite oseriösa inställning utanför planen så är det en spelare gör nytta när matchen väl är igång. Killen har dessutom spelat på alla positioner i år.
Får Götaholm behålla den truppen som de avslutade säsongen med och krydda med några nya spelare så kan 2013 bli riktigt kul!
Västkusten dräller av duktiga fotbollsspelare men säsongen 2012 vill nog klubben helst glömma. Förutom då detaljen att de spelade sig kvar i sista omgången.
Det kändes väl lite redan på försäsongen att det kunde bli en jobbig säsong. VBK vann inga av sina sex matcher innan serien började.
Det blev inte roligare när väl serien drog igång och VBK förlorade sina sju första matcher. Enligt rapporterna så fungerade spelet hyfsat, men chanserna omvandlades inte till mål. Oddsen blir dock lite bättre för VBK när Kurdistan drog sig ur och plötsligt var det bara två lag som skulle åka ur.
Första vinsten kom också när Bokedalen besegrades med 3-0. Efter detta kom dock en jobbig period igen med sex raka förluster och VBK var förankrade i botten. Nu hade dock även FC Roma United dragit sig ur och det blev ganska klart att det skulle stå mellan VBK ochBokedalen om den sista biljetten ner till 7:an.
Västkusten vaknade plötsligt till och tog poäng i tre matcher i rad, två oavgjorda och en vinst. När Bokedalen och Västkusten möttes blev det 2-2 och Västkusten hade nu ett bra utgångsläge. Med två omgångar kvar så låg lagen på samma poäng men VBK hade betydligt bättre målskillnad. Bokedalen var piskade att vinna någon av sina två sista matcher för att sätta press på VBK.
Bokedalen tog sig samman en sista gång och slog Björndammen med 3-1 i sin sista match och plötsligt var det VBK som var tvungna att vinna! Första försöket mot Öjersjö gick helt snett dåÖIF vann med 10-2!
Västkusten ställdes i en helt avgörande match mot Gårda BK i sista omgången. Vinst ellerdivision 7!
Laget löste detta efter mål av Sandro Almeida och Edmond Shala.
Säsongen räddades till slut men VBK ska vara glada att FC Roma United inte spelade klart säsongen.
Götaholmarens tips inför säsongen:
Med tre lag som åker ur kommer VBK att få kämpa för sin 6A-status.
Hur rätt blev det?
Kämpa fick dem, till sista matchen…
Bokedalen kom ner från femman och såg bra ut under försäsongen. Inte så många matcher eller jättehårt motstånd men ändå fyra vinste av fyra möjliga. Bland annat slog BIF Björndammenmed 2-0.
När väl säsongen började så skulle det visa sig att Bokedalen hade en jobbig säsong framför sig. Visst blev det vinst i premiären mot Croatia men efter det skulle det dröja sju omgångar innan nästa poäng kom och hela elva omgångar innan nästa vinst kom. Den vinsten kom dessutom efter att Gårda vunnit matchen med klara 5-0 men spelat med en avstängd spelare.
Grundproblemet var en tunn trupp som dessutom drabbades av en del skador. På pappret var det inget snack om att BIF hade duktiga spelare som Niklas NilssonJohannes SoomerOscar RoseNils HallgrenOlle Hallqvist och Erik Westermark. Dock avgörs ju sällan matcherna på pappret…
Tränaren Jens Ottosson lämnade även laget under säsongen.
Till en hel del matcher var det svårt att få ihop spelare och det rann iväg ordentligt i vissa matcher. 0-12 mot Marieholm och 1-7 mot Lekstorp gjorde ju faktiskt att laget åkte ur då det bara var målskillnad som skiljde VBK och Bokedalen åt.
Bokedalen hade faktiskt ett par bra chanser i slutet att ändå hänga sig kvar. I 2-2 matchen mot just Västkusten kvitterade VBK med bara två minuter kvar. Vinsten i sista matchen motBjörndammen satte ju pressen på Västkusten men det löst alltså detta genom att slå Gårda i sin sista match.
Götaholmaren hoppas att Bokedalen lever vidare i division 7 och tar sig tillbaka till finrummet i 6A.
Götaholmaren tips inför säsongen:
Topplag, men räcker nog inte riktigt hela vägen fram…
 
Hur rätt blev det?
 
Inte riktigt hela vägen fram. Årets pajasgissning, avgå!
Inte mycket att säga. Väldigt duktiga fotbollsspelare när de fokuserade på att spela fotboll. Tyvärr var det ett par matcher som urartade med våld från vissa av Romas spelare. Klubben kunde inte lösa detta och laget drog sig ur. Ingen vild gissning att de hade blivit uteslutna förbundet annars.
Spelarna spreds till andra klubbar, bland annat stannade Amir Huseinovic kvar i 6A medMarieholm.
Spelade inte många omgångar innan klubben insåg att det inte skulle hålla. En blandning av dålig uppslutning av spelare och möjligen vetskapen att med tre lag som åker ner så skulle det bli svårt. Ska lag dra sig ur så är det självklart bättre att de gör det så snabbt som möjligt så en eloge tillKIK där.
Laget saknade absolut inte duktiga spelare och några dök upp i andra 6A-klubbar, bland annat gjorde Fitim Feka en del mål för Croatia.

Leave a Reply


*